Vem har jag blivit? varför gömmer jag mig?

saknar den personn jag var innan.Den som alltid var glad var posetiv.

hade ett leende på läpparna hela tiden och log åt alla människor,Men

det försvann för några dagar sen..kanske månader till och med. Har märkt

att jag ändrat på mig och mina kompisar har sagt det.Är inte den glada lilla

lovisa längre som hittade på massa saker och hoppade runt av glädje,Är den tysta som stänger ute

allting och lyssnar på musik i mina hörlurar på lektionerna.Trött på att fejka att le

Vill kunna känna i hela kroppen att jag är glad,Vill hoppa i gläjde men det känns värdelöst.

vad jag än gör eller försöker så hjälper det inte,Vill lixom bara bort för en stund och sluta tänka!

Det är så mycket i hjärnan så den exploderar..Vill inte heller gå och snacka med någon om mina problem.

känns både fel och vill inte att folk ska tycka synd om mig,Det är inte lovsa! jag saknar henne..

Hon som jag såg i speglen med ett leende på läpparna och gnistran i ögonen..Varför gör jag såhär mot mig själv?

har så mycket ilska och ledsamhet inom mig. Jag känner mig ensam och hopplös.Som jag är den enda kvar på

jorden och inte lever för något,bara forstätter att må dåligt..Vill skrika,komma bort från min kropp.gråta.

kasta saker.Vill döda någon för jag är så arg och besviken. Om allting kunde försvinna igen så jag kan leva

mitt liv normalt igen och aldrig må dåligt.Men går det? Kommer det ens bli bra igen.Känns som jag är på botten

och inte kommer någonstans vad jag än gör..Jag vill inte detta..Vill slita ut mig själv ur min kropp bara för

att göra mig lycklig..Spola tillbaka tiden då allting var bra! När jag skrattade hela tiden.

Skolan går åt helvete också.hade tänkt att detta året måste jag skärpa mig,men efetrsom allting tynger ner

på mig så orkar jag inte sitta hela dagarna i skolan och lyssna och ta in all information,Stänger ute allting dom

säger och tänker på allt annat,brukar sitta och titta ut igenom fönsterna och tänka mig bort, I mina drömmar.

Eller lyssna på musik och blunda och tankarna far i huvudet..Vet inte vad jag ska göra..Blir så förvirrad så jag

får huvudvärk och vill bara sita och skrika men kan jag inte..Jag är den starka lovisa ju som aldrig gråter,Är

ju alltid glad men ibland kommer allting på en gång och kan inte hålla emot..gråter och springer därifrån.

Springer långt bort där ingen hittar mig, där jag sätter mig och gråter..Låter allting komma fram och känner

hur skönt det är..känna tårarna som har varit kvar i mig länge flödar ut och känner en lättnad..Tills jag går

tillbaka då jag skäms för det jag gjort precis..varför grät jag? varför har jag blivit så svag? kan bara börja

gråta när som helst..Mår så dåligt och kan ingenting göra..

Jag är stressad och rädd över allting..Tänk om jag gör så? tänkt om ja säger fel? tänk om jag säger något

elakt? tänk om jag sårar personen? Tänkt om jag aldrig blir glad igen? eller om ingenting blir som vanligt igen?

tänk om jag inte klarar skolan? och inte kommer in på ett gymnasie? tänkt om jag väljer fel val? tänk om

jag förolorar dom jag älskar mest? tänkt om allting blir värre? varför blev allting såhär? varför har jag

hållt allting inom mig i 8 år? varför funkar ingenting? Varför har jag blivit så tråkigt?